Spökar?


JAG HAR
alltid varit lite fascinerad av vad som händer efter att man dör, om det finns liv efter, om det finns spöken osv. Och detta funderade man på då när Putte dog. man hoppas ju att han fortfarande finns här med mig, även om jag inte kan se han.
Och jag har fått lite"bevis" på att kanske kanske finns han här fortfarande. Så länge jag inte får en annan vettig förklaring så är det han

Första gången var 2-3 veckor efter hans död. Jag satt och kollade på Lyxfällan och i reklampausen så reste jag mig och gick ut ur rummet.
När jag var nästan ute ur rummet hörs en hård knackning. Det lät som nått jättetungt ramlade ner, så jag vände mig bara om och sa " vad f'n var det?
Men inget har ramlat. Allt är på sin plats. Lägger mig på golvet och kollar under soffan. öppnar garderoberna men ingenting
Det var snö ute då, så folk sa att det var bara snö som ramlade ner från taket, men det låter inte så.
Så jag tror att det var Putte.

Sen har jag efter den gången hört ljud när jag ska sova. En gång så satte jag mig upp i soffan och frågade "är du där älskling?"
Kan inte förklara det, men jag fylldes av ett lugn som jag aldrig känt tidigare. Jag blev varm i hela kroppen och jag kände att det fanns ingenting att vara rädd för och att jag inte var ensam.
Den känslan kan jag känna ganska ofta, så jag hoppas det innebär att jag är medveten på nått vis att han är här hos mig.

Senaste grejen hände idag. I vårat vardagsrum har vi en krok till fönstret som vi kan haka när vi har öppet, så inte katten ska smita.
Den kroken hänger på sidan av fönstret.
Helt plötsligt började kroken röra sig fram och tillbaka, precis som nån rört vid kroken. Den gungade fram och tillbaka en lång stund innan den blev stilla igen.
Fönstret var stängt och ingen var i närheten av fönstret

Visst, det finns förmodligen en helt naturlig förklaring till allt detta. Jag önskar mig så innerligt att han är här så jag kanske bara inbillar mig saker
Men nej. Såna här saker har inte inträffat tidigare så varför nu helt utan logisk förklaring?
Nej, jag tror att Putte finns här och att han ibland visar det på vilket sätt han nu kan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0