minsorgmittlivminframtid

IBLAND UNDRAR jag varför jag inte fick följa med min älskling. Olyckan hade lika gärna kunnat när som helst så ofta som vi åkte i den bilen
hade varit så skönt att ha sluppit all smärta och tårar, sömnlösa nätter som alla månader sedan dess inneburit
Det hade varit ett perfekt avslut på livet, att få lämna med sin älskling

Tillsammans lämnat denna jorden och fått gå in i en annan värld tillsammans


Det hade inte gjort mig nått, men hur hade omvärlden kommit ihåg mig?
Har jag lämnat något avtryck som är tillräckligt stora för att folk skulle sakna mig? Och då menar jag inte bara min familj och mina vänner

Skulle ni komma ihåg mig? Prata om mig? Minnas mig? Gå till min grav?

Det måste finnas en anledning till varför jag blev lämnad kvar. Men jag kan inte se den
En anledning till varför en son förlorade sin pappa
Men kommer jag nånsin få veta varför? Förmodligen inte. Jag finns bara kvar här med alla obesvarade frågor som aldrig någonsin kommer få ett svar
Bara det är grymt!

Jag tänker försöka göra det bästa av mitt liv fram till dagen jag själv dör, men en del av mig kommer alltid önska att jag fick lämna allt den där oktober kvällen

I NATT drömde jag om dig älskling. Det var ett tag sen jag gjorde det nu, ialla fall vad jag kan minnas.
Drömmen var så sjuk verklig, så när jag vakna upp var jag helt övertygad om att du var där., men naturligtvis var du inte det =(

Jag pratade med dig. Ett riktigt samtal. Jag frågade dig en massa saker och du svarade ärligt på mina frågor.
Jag frågade dig om det finns ett liv efter det här och du svarade att det finns det, men du kunde inte prata om det, men att vi kommer träffas där en dag
Har ni varit med om en dröm som varit så verklig så det känns som det verkligen inträffat?
Så kändes det

Åh, vad jag saknar dig!!!

Hur kan nån som är död ändå vara så levande?

Det gör fortfarande så ont fast det gått "så lång tid"
Kommer smärtan nånsin helt att försvinna? Jag tror inte det

Vi SKA ses en dag igen! Så enkelt är det.

OJ VAD länge sen det var jag skrev sist.. Har inte orkat, har tänkt att måste skriva men sen har nått dykt upp och jag har i slutändan glömt bort det.

Har ändå varit ganska upptagen de sista dagarna. Mycket åkande fram och tillbaka och mycket fikande har det blivit. Trevligt =)

Thomas, en mycket trevlig kille har oväntat blivit en mycket god vän och vi har umgåtts mycket det sista.
Han har varit här och jag har varit hos han i Skara, förra helgen var det fest, mycket lyckat måste jag säga!
Var länge sen jag hade en sådan trevlig lördagkväll så det var definitivt på tiden

Det roligaste av allt är att det har väckt sån uppståndelse att jag och Thomas har blivit vänner. Att bo i en liten håla är inte lätt alla gånger, och man undrar hur fan folk tänker ibland?!
Bara för att man har kontakt med en kille så blir det automatiskt sex? Nej du.
Problemet(eller vad man ska kalla det) är att Thomas är x till en gammal före detta vän till mig, och hon uppskattar inte alls att jag och Thomas umgås.
Så jag har blivit kallad svin och att jag ska stjäla Thomas o bla bla bla. Hon är fortfarande kär i honom och hon är enormt svartsjuk.
Lite jobbigt, men hon har ju ingen rätt att bestämma vem han träffar eller inte.

Nåväl, Thomas har varit här flera gånger både den här veckan och förra veckan. Och på fredag ska jag/Thomas och Anders/Sissi på bio i Skövde. Det ska bli skoj

Är Thomas en blivande pojkvän?
Ingen aning. Vi är bra vänner och kommer bra överens men vem vet vad som kommer hända i framtiden?
Just nu är jag inte det minsta intresserad av att dejta, utan vänskap räcker bra för mig

VARFÖR SKA allting alltid vara så svårt??
Är det för mkt begärt att nånting ska gå min väg?
tydligen

Orka med idioter som anklagar en för saker som inte är sanna
Skaffa ett liv tjejen!

SUCK
Nej, nu har det varit för mkt negativa saker som hänt. Bråk och tjafs o annat
Nu får snart något positivt hända.

Eller ja, har ju fått en ny nära vän som jag inte räknat med.
Det är ju förstås alltid trevligt =)

JAHA, då har jag varit i väg en sväng och lämnat in jobbansökan med personligt brev, betyg till en förhoppningsvis framtida arbetsplats.
Och även fixat med lite referenser och annat

Skönt med lite folk som jobbar på arbetsplatser som kan rycka i lite trådar när det behövs mer personal

HOPPAS HOPPAS HOPPAS HOPPAS HOPPAS HOPPAS

Så snälla, ring imorgon så jag kan få en intervju =)

VART LITE jobbigt ikväll.. Vet inte riktigt varför.
Saknaden blev alldeles för svår att bära och jag va till slut tvungen att släppa fram mina tårar, förtvivlan och ilska

Länge sen jag grät över dig nu
Men jag orkade inte vara stark för en stund
Varför måste jag hela tiden vara stark?
Jag har varit med om nått svårt som påverkat resten av mitt liv, och ibland kommer jag vara ledsen
Jag skäms inte över det och jag kommer inte be om ursäkt om jag känner för att gråta

VARJE KVÄLL när jag släckt lampan och innan jag(förhoppningsvis) somnar ser jag dig framför mig.
Jag ser ditt ansikte, ditt leende, dina ögon.
Jag vrider huvudet åt den sidan du brukade ligga om mig, och kan känna din närvaro. Hur det kändes att höra ditt hjärta slå.
Hur jag brukade ligga på din arm, och titta på dig när du läste tidningen
Jag minns hur vi varje kväll precis när vi lagt oss tog ett par minuter åt att bara kramas och bara vara vi

Jag minns allt det och jag ler.
Allt är fortfarande så starkt för mig.
Det får mig att må bra, samtidigt som det får mig att bli ledsen
Hur kan du vara så levande fast du är borta?