minsorgmittlivminframtid

IDAG VAR ett stort steg för mig. Det var sista gången(tror jag, om inget jag inte räknat med inträffar) som jag träffade prästen Emanuel.
Jag känner helt enkelt att jag kommit en bra bit på vägen efter min sorg efter Putte.
Jag ville ha ett sista möte för att visa att jag trots allt mår bra idag och ser ljust på framtiden.

Emanuel har varit en helt otrolig person att prata med, varm, väldigt empatisk och väldigt lätt att prata med
Han har verkligen varit en enorm hjälp och ett stort stöd för mig
Det har varit enormt skönt att ha någon utomstående att prata med.Någon som inte känner till nånting alls om mig och någon som har andra vinklar på livet och som kan ge en andra tankar och insikter som man inte alls skulle få/eller får när man pratar med folk man känner
Jag hoppas att jag har sagt och gjort saker i våra möten som han kan ta med sig till andra personer i sorg. Så jag fast jag inte har en aning om det kan hjälpa andra i deras svåra stund.

Som ett litet tack och bevis på min uppskattning så fick han en liten blomma.
Hur vet man vad som är rätt att ge liksom, men en blomma är ju alltid en blomma så det kändes passande

När jag för första gången fick rådet att prata med någon och fick nummer till präster så kändes det väldigt skeptiskt måste jag erkänna
Sitta och prata med en präst liksom.. Jag visste inte ens att sånt ingick i prästyrket, men jag är glad att jag gav det en chans och det kommer jag definitivt aldrig ångra

Så om något tragiskt skulle inträffa någon som läser det här, lyd ett råd från en som varit i helvetet och vänt: en präst är en utmärkt person att prata med.

VART LITE besviken nu ikväll.
Morgondagen skulle blivit en rolig och händelserik dag som jag sett fram emot. Men dock ställdes det in =(
Jag som sett fram emot detta..

Jaja, inte alltid det blir som man vill. Ibland inträffar saker som man egentligen inte vill, men tyvärr måste göra. Och då kastas planerna man gjort omkull.
Vet att det inte är ditt fel.

Det får bli en annan gång helt enkelt

Nytt lösenord från och med idag

Så lycka till att komma in på min sida igen.

I MÅNDAGS hade jag en riktigt bra dag! Den bästa på mycket länge.. Precis vad jag behövde =) Gick runt med ett fånigt leende på läpparna hela dagen
Men du älskling fanns inte här för att glädjas med mig =( Mitt största stöd av alla..
Du hade blivit så stolt! Du hade kramat mig och sagt "jag visste att du skulle klara det"

Önskade så innerligt att du varit här vid min sida då.. Delat min glädje
Men istället så sitter du uppe i himlen och tittar ner på mig. Och säkrast för dig att du var lycklig då! =)
Du är min egna skyddsängel. Men jag skulle ge precis allt och lite till för chansen att få dig tillbaks

VAR LITE läskigt igår
Såg en likadan bil som du hade(likadan färg och reg numret började på U)
Föraren var en kille med glasögon och keps precis som du brukade ha
Fick lite rysningar och en och annan flashback

Hatar såna bilar. Det är ok så länge det inte är den färgen, men det gör ont i magen när man ser en sån blå bil
Varför kan man inte utrota alla dom bilarna?
Köra i väg alla till skroten. Skulle inte va så dumt ibland

OM JAG bara fick 5 min tillsammans med dig igen älskling. Det skulle betyda så oerhört mycket.. Så mycket jag önskar jag kunde göra och säga
Jag skulle krama om dig hårt och länge. Kyssa dig igen. Säga förlåt för allt jag borde ha gjort men inte gjorde.
Fråga om du har det bra, om du sitter och tittar ner på oss.
Fråga om du möter mig den dagen jag själv ska lämna denna jord

Det är väl ungefär det jag skulle hinna på 5 min

Så mkt jag vill veta. Så mkt jag vill säga. Så mkt jag undrar.
Vad händer egentligen när man dör? Finns det himmel och helvete? Har du det bra där du är?

Jag tror inte på himmerl och helvete. Aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Men "nånting" borde ju finnas, men sen är det en annan sak vad detta "NÅNTING" är
Jag tror(eller snarare hoppas iaf) att man kommer till en varm och bättre plats än vad det är här. Ett ställe där det inte finns någon ondska
Där möter man nära och kära som gått från oss.
Men kan man leva vidare där som man gjorde på jorden? Kan man hitta varann igen och fortsätta ett liv ihop?
Jag hoppas det. Men det känns ganska overkligt den tanken.
Kanske föds man in i en ny kropp och ett nytt liv och fortsätter någon annan stans.
Men varför ska man då leva här och skapa band till olika människor på olika sätt? Man föds ju in i en familj och man träffar människor som man får behörighet med. Skulle det bara vara här och nu? Sen när man dör så är allt bara borta?

Nej, så får det inte vara. Vi måste vara här av en anledning. Döden kan inte bara sätta stopp för allt. Så fruktansvärt jäkla onödigt allt skulle varit annars!!

Jag hoppas och utgår från att man träffas igen när man dör. Även om man inte kan "leva" ihop igen i någon sorts liv så träffas man igen för att återförenas för en stund. Få en chans att reda ut eventuella frågetecken som kan finnas

Döden är en skrämmande tanke och kan vara svår att ta in, men sanningen är ju den att vi alla förr elelr senare kommer dit oavsett om vi vill det eller inte

Men döden känns inte så skrämmande längre.
Jag vet att du kommer finnas där på något sätt och vi då äntligen kommer få träffas igen
Det gör mig lugn

IGÅR ÅKTE pappa in akut till sjukhuset. Han hade känningar i hjärtat och hade blod i urin. Han har problem med hjärtat och har inte jobbat sen i Maj då han har kärlkramp och väntar på en operation av nått slag.
Inte så insatt så kan inte allt.
Min käre far är en envis besvärlig man och han hade definitivt inte åkt in själv så vi bestämde att mamma skulle åka till honom och kolla hur han mådde och vid behov kontakta ambulans.
Det slutade med att det blev ambulans till Borås där han senare blev inlagd.
Hjärtat var inga problem med, men däremot så var problemet blodet i urinen och det var prat om att det kunde bero på fel på njurarna.
Det blev röntgen och en nål som fördes in i familjelyckan(brr... kan inte varit mysigt)

Mamma kom hem efter midnatt igår och det var skönt att hon kom så man fick reda på vad som hände. Enda kontakten man hade var sms fram och tillbaka och det var lite jobbigt att vara ensam hemma och inte veta vad som hände eller vad det skulle leda till.
Många tankar i huvudet. Jag står inte min pappa nära, men självklart önskar man inte livet ur sina föräldrar. Man försökte att tänka positivt. Det räcker med en begravning för min del..

Idag fick vi veta att dom röntgat njurarna men att det just nu verkar vara nått problem med ena testikeln. Han trodde att han skulle få åka hem imorgon, men han blöder fortfarande så det kanske är mer troligt att han blir kvar ett par dagar och det är ju lika bra det egentligen. Men försök säga det till honom =)

Fan vad mkt skit det är som händer. Pappa är dålig och med tanke på att han har hjärtproblem så vet man ju aldrig vad som kan hända.
En annan släkting har oxå problem med hjärtat och har varit på sjukhus precis.
Är det för mkt begärt att önska att inget mer skit ska hända på mkt länge?

Harrys nya favorit mat : Havsfisk med bechamelsås.
Han får finare mat än jag får =)
Men vad gör man inte för att få en lugn stund



Vadå kräsen jag???
NEEEEJJJJ DÅ
=)

IDAG STICKER brorsan iväg till sin tjej Sissi så blir helt ensam ett par dagar igen. Nice! Hon bor i Skövde och dom har inte varit ihop så länge, men har träffat henne 2 gånger och hon verkar vara en trevlig tjej. Hoppas verkligen det går bättre den här gången än det brukar göra för honom, han har väl inte haft tur alla gånger vad gäller tjejer är synd och säga.
Ska bli ganska skönt att slippa han ett tag för var och varannan mening börjar med Sissi hit och dit =)
Det är väl så när man är kär, men blir lite irriterande när man hör det 1000 gånger

När han har dragit ska jag passa på att städa lägenheten. Kan lugnt säga att det behövs. Städa är inte riktigt hans grej, så lättare att passa på när han är borta så kan man dona och greja ifred utan att nån klagar
Är det en typisk killgrej att ogilla att städa? Det verkar onekligen finnas i deras gener
Har inget emot att göra det men då ska det vara på mitt sätt så det blir som jag vill. Annars kan det vara

Det blir bara jag och en galen katt hemma.
Men sämre sällskap kan man ha =).