5 min


OM JAG
bara fick 5 min tillsammans med dig igen älskling. Det skulle betyda så oerhört mycket.. Så mycket jag önskar jag kunde göra och säga
Jag skulle krama om dig hårt och länge. Kyssa dig igen. Säga förlåt för allt jag borde ha gjort men inte gjorde.
Fråga om du har det bra, om du sitter och tittar ner på oss.
Fråga om du möter mig den dagen jag själv ska lämna denna jord

Det är väl ungefär det jag skulle hinna på 5 min

Så mkt jag vill veta. Så mkt jag vill säga. Så mkt jag undrar.
Vad händer egentligen när man dör? Finns det himmel och helvete? Har du det bra där du är?

Jag tror inte på himmerl och helvete. Aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Men "nånting" borde ju finnas, men sen är det en annan sak vad detta "NÅNTING" är
Jag tror(eller snarare hoppas iaf) att man kommer till en varm och bättre plats än vad det är här. Ett ställe där det inte finns någon ondska
Där möter man nära och kära som gått från oss.
Men kan man leva vidare där som man gjorde på jorden? Kan man hitta varann igen och fortsätta ett liv ihop?
Jag hoppas det. Men det känns ganska overkligt den tanken.
Kanske föds man in i en ny kropp och ett nytt liv och fortsätter någon annan stans.
Men varför ska man då leva här och skapa band till olika människor på olika sätt? Man föds ju in i en familj och man träffar människor som man får behörighet med. Skulle det bara vara här och nu? Sen när man dör så är allt bara borta?

Nej, så får det inte vara. Vi måste vara här av en anledning. Döden kan inte bara sätta stopp för allt. Så fruktansvärt jäkla onödigt allt skulle varit annars!!

Jag hoppas och utgår från att man träffas igen när man dör. Även om man inte kan "leva" ihop igen i någon sorts liv så träffas man igen för att återförenas för en stund. Få en chans att reda ut eventuella frågetecken som kan finnas

Döden är en skrämmande tanke och kan vara svår att ta in, men sanningen är ju den att vi alla förr elelr senare kommer dit oavsett om vi vill det eller inte

Men döden känns inte så skrämmande längre.
Jag vet att du kommer finnas där på något sätt och vi då äntligen kommer få träffas igen
Det gör mig lugn



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0