Vila i frid Stina!
IDAG GÅR mina tankar till en familj i sorg.
För drygt 1 månad sen så krockade en ung tjej som hette Stina och tyvärr så fick hon så svåra skador att hon avled.
Bara 21 år gammal.
Jag kände inte dig och jag känner inte din familj, men jag vet så väl hur ni känner er! All er sorg, saknad, ilska..
Hoppas att begravningen blev fin och att ni en dag kan se tillbaka på den här dagen och ändå tänka positivt.
Känns så banalt att säga att "det kommer bli bättre" och "tiden läker alla sår".
Självklart så blir det bättre, men man måste få låta sorgen få sin tid. Man vaknar inte upp imorgon och det känns bättre.
Sorgen är olika från person till person och för en del går det snabbare och för en del så behöver man längre tid.
MEN JAG lovar er att det faktiskt blir bättre!
Man tror inte det, och man vill själv bara dö men det blir lättare efter begravningen och man får ta farväl.
Människor kommer med sina goda råd, och försöker vara snälla, men skit i dom. Det är bara du som kan avgöra vad som är bäst för dig. Ingen annan.
Smärtan finns kvar länge, förmodligen hela livet, men ingen kan nånsin ta ifrån dig dina minnen och allt som man upplevt ihop. Så länge dom finns kvar och man kan prata och skratta om personen så finns dom alltid kvar , fast dom är borta.
INGEN BORDE behöva förlora en nära anhörig på ett sånt sätt som hände mig och många andra, men tyvärr så inträffar det ibland saker i livet som ingen kan förutspå.
Varför kan man inte alltid förstå, och man skulle kunna göra vad som helst för att vrida tillbaka klockan men det går inte.
Det som är det grymma med döden, du kan inte göra ett skit för att få tillbaka den döde.
VILA I FRID min älskade Putte, Stina och alla andra som försvunnit alldeles för tidigt.
Vi glömmer er aldrig!
Tills dagen vi möts igen så vet jag att ni sitter och tittar ner på alla oss som är ensamma kvar och saknar er.
Kram till er alla <3
För drygt 1 månad sen så krockade en ung tjej som hette Stina och tyvärr så fick hon så svåra skador att hon avled.
Bara 21 år gammal.
Jag kände inte dig och jag känner inte din familj, men jag vet så väl hur ni känner er! All er sorg, saknad, ilska..
Hoppas att begravningen blev fin och att ni en dag kan se tillbaka på den här dagen och ändå tänka positivt.
Känns så banalt att säga att "det kommer bli bättre" och "tiden läker alla sår".
Självklart så blir det bättre, men man måste få låta sorgen få sin tid. Man vaknar inte upp imorgon och det känns bättre.
Sorgen är olika från person till person och för en del går det snabbare och för en del så behöver man längre tid.
MEN JAG lovar er att det faktiskt blir bättre!
Man tror inte det, och man vill själv bara dö men det blir lättare efter begravningen och man får ta farväl.
Människor kommer med sina goda råd, och försöker vara snälla, men skit i dom. Det är bara du som kan avgöra vad som är bäst för dig. Ingen annan.
Smärtan finns kvar länge, förmodligen hela livet, men ingen kan nånsin ta ifrån dig dina minnen och allt som man upplevt ihop. Så länge dom finns kvar och man kan prata och skratta om personen så finns dom alltid kvar , fast dom är borta.
INGEN BORDE behöva förlora en nära anhörig på ett sånt sätt som hände mig och många andra, men tyvärr så inträffar det ibland saker i livet som ingen kan förutspå.
Varför kan man inte alltid förstå, och man skulle kunna göra vad som helst för att vrida tillbaka klockan men det går inte.
Det som är det grymma med döden, du kan inte göra ett skit för att få tillbaka den döde.
VILA I FRID min älskade Putte, Stina och alla andra som försvunnit alldeles för tidigt.
Vi glömmer er aldrig!
Tills dagen vi möts igen så vet jag att ni sitter och tittar ner på alla oss som är ensamma kvar och saknar er.
Kram till er alla <3
Kommentarer
Trackback
