Det går framåt och lite bakåt


I VECKAN
var det 8 månader sen Putte dog. Helt otroligt! känns som igår.. men samtidigt så känns det som hundra år sen
Tiden springer verkligen iväg
Var uppe vid kyrkan och satte lite blommor, och det var första gången jag var där utan att gråta
Jag kände liksom att jag var färdig med att gråta
Klart man blir berörd och att det känns sjukt att stå och tänka på min pojkvän vid en kyrkogård men det kändes helt annorlunda jämfört med tidigare gånger
Sakta men säkert så har jag acceperat det. Även om jag aldrig nånsin kommer gilla det

HÖRDE talas om att en släkting hade undrat hur det var med mig och tyckte att vi var väldigt starka som klarat av att gå igenom nått sånt här
Stark o stark.. Jo, jag har definitivt lärt mig att jag är tuffare och starkare än jag nånsin trodde att jag var, men jag vet inte om jag håller med om att just den starka delen.
Det har ingenting med det att göra. Man gör det man måste helt enkelt.
Man gråter, gråter, gråter och vill själv bara dö men man måste ta tag i det oavsett man vill eller inte
För min del har det hela tiden varit viktigt att visa Putte och alla andra hur mkt jag verkligen älskade honom. Jag kunde inte göra mer för honom, men jag kunde visa min kärlek och min uppskattning en sista gång
Det var oerhört viktigt för mig i allt från min dödsannons till blommor o så vidare
Bara att ta sig ut till olycksplatsen och lägga blommor och visa att ett liv gått förlorat och att människors liv förändrats var viktigt


ALLT har gått bra tills igår när jag för första gången på månader hörde en Lundell låt. Trodde inte jag skulle reagera så starkt, men Lundell är Putte. Så är det bara. Jag kommer aldrig kunna lyssna på Lundell eller läsa en artikel utan att bli ledsen

IMORGON är det midsommar. Känns konstigt. Förra året tältade vi på Tylösand. Bara jag och min älskling. Vår första och tyvärr, sista midsommar
Vi tältade, hade mysigt och var bara vi 2
Vi skulle åkt i år igen var meningen.. Men så blir det inte..

Du finns i mitt hjärta imorgon, precis som du alltid gör. Och jag tänker iaf roa mig, även om det kommer göra ont.
Glad midsommar min älskling <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0