minsorgmittlivminframtid

DET HAR gått 5 månader sen Putte dog och tänkte kolla hur mycket framsteg jag gjort sen okt.

• sover ensam
• tillbaka i skolan
• inte beroende av några tabletter. Har sömntabletter men behöver inte ta dom regelbundet(peppar, peppar)
• inga lugnande tabletter eller annat för att klara av dagarna
• terapisamtal med Emanuel

TJA,en hel saker har helt klart blivit bättre.
Glad att jag mår såpass bra att jag klarar av att sova ensam igen. Och att tillbringa dagar och kvällar ensamma i lägnheten igen.
Det för mig är personligen ett stort framsteg

MEN det finns en del kvar. Men allt har väl sin tid. Det viktigaste tror jag är att låta sorgen få ta den tid den behöver.
Många kommer med sina råd och frågor, men jag bryr mig inte om vad andra säger.
Det är bara jag som vet hur jag mår, det kan ingen annan avgöra åt mig.
Det enda som är viktigt är att det hela tiden går framåt. Även om det är babysteg nu i början så går det ändå framåt.
Allt har sin tid och just nu så funkar min vardag bra. Min prioritet är plugget och det är det som jag fokuserar på.
Vad som händer i höst, eller nästa år är det ingen som vet. Den som lever får se helt enkelt.

Men jag måste erkänna att för första gången på evigheter så ser jag fram emot framtiden och det som kommer hända i mitt liv med förväntan