minsorgmittlivminframtid

HAR DEN veckan börjat göra några små framsteg i min sorgeprocess efter Putte
Men har fortfarande en lång väg kvar att gå, men ett steg i taget helt enkelt

Jag har kommit till den punkten att jag känner jag kan sova själv
Inte i sängen dock. Det vägrar jag. För många minnen så soffan duger fint
Frågan är bara vad jag ska göra med sängen..
Många har erbjudit sig att köpa den, men vill inte bli av med den
Det gör ingenting att se den stå i rummet, det har jag inga problem med alls, men har mkt svårt att se mig själv sova där i nånsin igen

Det andra "stora" jag gjort är att jag röjt lite bland papper, kort och annat som hade samband med Putte.
Allt jag hade sparat av sentimentala skäl hamnade i papperspåsar direkt efter hans död och har fram tills nu stått orört i förrådet.
Men visste att mkt av det som finns där egentligen bara är skräp och inget jag alls har nytta av egentligen.
Så lite av allt detta som blivit sparat slängdes idag.
Kändes inte alls så jobbigt som jag trodde. Bara skönt.
Har inte tagit allt, finns en del kvar men orkade inte med allt idag.
Behöver ju inte ta allt idag heller. Det är ju ingen brådska som tur är. Det är upp till mig själv och hur jag mår och hur jag känner det