minsorgmittlivminframtid

EFTER ETT par dagars väntan så ringde då äntligen polisen i Skara tillbaks. Fick tydligen inte se utredningen, men han som jag pratade med var han som hade haft hand om den så han hade koll på läget.
Han var väldigt trevlig i telefon, annat var det den dagen när jag förstod att det hade hänt en olycka.
Så fort han hörde ordet särbo så var det typ "men lilla gumman, varför ringer du hit?"
Tog upp det när jag fick lämna mitt förhör när vi hade sett Putte på bårhuset, och jag vet att fler än jag störde sig på just den mannen.
Men förhoppningsvis så har han fått höra det oxå, och som sagt nu var han så trevlig och artig.

Fick reda på en hel del. En del visste jag redan, men lite nytt kom fram. Och det var skönt att få prata av sig en liten stund
Vi pratade en bra stund, en halvtimme kanske och det var väldigt uppskattat och välbehövligt.

Nu är det verkligen över. Över på allvar.
Känns fortfarande helt overkligt, men det kommer det väl alltid att göra