minsorgmittlivminframtid

NÄR PUTTE dog så var jag helt övertygad om att mitt liv oxå var slut. Vad fanns det för mening när det jag älskade mest försvann?
Jag skulle aldrig bli lycklig igen, och definitivt aldrig bli kär.

Men så träffa jag Thomas och man kan lugnt säga att allt förändrades.
Det som började som en stark vänskap växte sig starkare och plötsligt började magpirret komma tillbaka.
När han inte var här så sakna jag honom så var bara att inse att fan jag är nog lite kär

Det hela är en ganska lustig historia egentlige som jag inte orkar dra hela nu, men hade både jag och thomas en fredag kväll i augusti fattat helt andra beslut så hade vi aldrig träffats och börjat umgås.

THOMAS, JAG ÄR SÅ LYCKLIG ÖVER ATT DU KOMMIT IN I MITT LIV.
JAG VET INTE RIKTIGT HUR ALLT GICK TILL, MEN ÄR GANSKA ÖVERTYGAD OM ATT NÅN DÄR UPPE HAFT ETT FINGER MED I SPELET
DU HAR GJORT MIG LYCKLIG OCH HEL  PÅ ETT SÄTT SOM JAG ALDRIG TRODDE VAR MÖJLIGT IGEN

Det är dags att vända kapitel i mitt liv. Det som har hänt har hänt och kan aldrig göras ogjort oavsett hur gärna jag än vill
Men jag har sörjt färdigt. Givetvis sörjer jag och det gör fortfarande ont, men inte på samma sätt
Och Thomas är fullt medveten om vad som har hänt och vad jag gått igenom och vet att Putte är en del av mig, men att det aldrig kommer sätta käppar i hjulen mellan oss.

Jag förtjänar att bli lycklig nu. Jag har varit så ensam och så ledsen så länge så nu är det fan min tur att få uppleva kärlek igen.
Och jag vet att Thomas kan ge mig det.

Ingen vet vad som väntar bakom nästa hörn, men chansar man inte så vinner man heller inget.
Så nu är det bara att tuta och köra!


THOMAS 111113 <3