minsorgmittlivminframtid

DET HÄR kommer bli en lång natt känner jag redan nu. Ångesten kryper inom mig.
Tankar och minnen som fladdrar runt i huvudet
Jag vet inte vad jag ska göra.. Vad kan jag göra? Ingenting typ

Allting är så sjukt. Hur kan du vara borta? Hur kan det redan ha gått 1 år?
Jag saknar dig!
Jag behöver dig!!

Allting som jag kände tidigare men som varit borta ett tag kommer tillbaka nu
Känner mig nästan sinnessjuk. Känns som jag har feber

Hur kan nånting man älskar mer än något annat bara försvinna?

Jag är trött men ändå tror jag inte att jag kommer få många timmar sömn i natt. Det har varit dåligt med sömn de sista nätterna
På nätterna är det som värst egentligen när man ligger vaken och funderar och minns för mycket.
Alla andra sover förutom jag och inte vill man vara elak opch väcka någon mitt i natten heller

Imorgon kommer bli en tuff dag, inte bara för mig utan förmodligen för Emil oxå. En tonårsgrabb som förlorade sin pappa alldeles för tidigt i livet

Jag hoppas att ni andra som kommer ha en klump i halsen i morgon tar chansen och tänder ett ljus för Putte imorgon

I nöden prövas vännen sägs det ju och det stämmer ganska väl. Vi får försöka hjälpas åt vi som är kvar och göra sorgen och saknaden lite lättare

Jag saknar min älskling. Mer än ord kan säga. Jag är för ung för att vara änka. Jag är "bara" 27, men jag har ändå upplevt mer under det gångna året än många andra i  in ålder nånsin behövt.
Ok, tydligen får man inte vara änka om man inte varit gift men det skiter jag i. I mitt hjärta vet jag att Putte och jag var ämnade att vara tillsammans. I mitt hjärta så var vi gifta
Så därför är jag änka.

Och snart har jag varit änka i 1 år.

Jag hoppas att du har det bra var du nu än är nånstans älskling. Att du sitter och tittar ner på oss. Hoppas att du är riktigt jävla ledsen för allt du ställt till med!

I morgon tänder jag ett ljus för dig. Jag hoppas att du ser mig och att du är med mig då