minsorgmittlivminframtid

TISDAG 19 OKT 2010 var vår sista dag/natt tillsammans. Tänk om man hade vetat det så hade man kanske gjort nånting annorlunda.
Minns så väl vad vi gjorde dom sista dagarna..

Vi kom ner till Vedum på måndagen, lämnade in våra väskor och drog sen vidare till Falköping för jobb/studier.
Sen hem och åt och tv tittande innan sov dags

På tisdagen körde du mig till Vara då jag skulle ha matte. Sen vidare färd till Lidköping där vi lunchade och var på systemet.
Du lyckades köra vilse på kvällen och var måttligt road =)
"släng maten" "jag sover i bilen" arga sms som kom innan du till slut hittade rätt

Du blev lite smålullig på kvällen, och vid sovdags råkade jag kommentera att du började bli tunnhårig. Haha, vad sur du blev! =)

Om ganska precis ett dygn är det 1 år sen du försvann, och jag sitter här med en massa känslor som väcks till liv igen
Känner mig ledsen men är samtidigt så förbannat arg!
Jag hatar dig för vad du har gjort!!
Din dumma jävla idiot!
Ser du vad du ställt till med?!

Det gör så ont i hela mig.. Rastlös.. Kan inte koncentrera mig.. Ont i magen..

1 år är en lång tid. 1 år utan att få höra din röst. 1 år utan att sms. 1 år utan kramar
Hur har jag överlevt? Jag förstår verkligen inte..
Det sägs att tiden läker sår och det kan jag på sätt och vis hålla med om.
Man går vidare och det blir faktiskt lättare.
Men man glömmer aldrig
Inte en chans att jag kommer glömma dig och det vi gjort tillsammans

IMORGON kommer bli en jobbig dag. Önskar jag var på plats i Uppsala då, men det kommer jag inte vara så får gå till kyrkan här och tända ett ljus istället

Åh, jag önskar att allt det här var över!!

Jag vill inte! Jag vil verkligen inte!!!
Hjälp mig. Ge mig styrka och kraft inför morgondagen