Fin och tänkvärd dikt
När en blomma bryts av i sin vackraste blom
då blir marken så trist och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå att det någonstans finns en äng eller undangömd skreva
dit blommor som brutits för tidig tfår komma och fortsätta växa och dofta och leva
Inte kan väl den blomman förvandlas till stoft
som av himlen har fått både färger och doft?
Men kanske ändå att det någonstans finn en kärlek som allt kan förklara
att den som har gjort den blomman en gång nu vill ha den tillbaks
för han kan inte mer vara utan den bara
Kommentarer
Trackback
